Du var så liten och ömtålig.

Någon var stygg mot dig. Flera gånger. Slog dig. Det gjorde ont.

Då skaffade du taggar, som till en början var riktade inåt, mot dig själv. Nu gjorde det ont inte bara när någon slog dig, utan också om någon försökte kramas.

Snart vände du taggarna utåt i stället. Och rullade ihop dig till en boll.
Höll alla på avstånd, för säkerhets skull. Kände dig trygg, bakom din bur av törnen.

Men du, världen är inte så farlig.
Lyssna på ditt hjärta, så inser du snart att du ibland kan koppla av.
Njut av att bli kliad på magen.

Och – när du slappnar av, så kan du låta dig bli klappad på ryggen, som en katt. Det är riktigt mysigt.

Sen, när du är mogen för det. glöm alla taggar i garderoben på livets teater. Gå sen ut, ett halvt kilo lättare. Njut och lek i solen med något busigt garnnystan till kattunge.

När kvällen kommer, kura ihop dig med samma kattunge. Tätt inpå.

På natten, sov så sött som du alltid har drömt om!