tycka att livet suger
När den inre rösten säger ”Du duger”,
”Du kan!, Försök igen!”
Jag kan känna att ingen i hela världen älskar mig
”-Men jag då?
Se nu till att älska dig själv så blir vi minst två.
Och dessutom, fortsätter rösten, om du
bara vågar tro på det, kommer du snart att se
att du är högt älskad av allt levande och av
hela universum.” Fortsätt läsa PlusPlus – den positiva inre rösten
Jag hade inte något svar, trots alla gånger jag ställt mig själv samma raka fråga.
På sajten poeter.se finns det ett prosa-format som är ganska populärt: ”100-ordare”, alltså en liten mininovell på precis 100 ord.
Nu experimenterar jag med ett motsvarande dikt-format, på precis 100 tecken, inklusive mellanslag. På köpet lärde jag mig att Word faktiskt inte räknar med symbolen för nytt stycke, så då gör inte jag det heller 🙂
Vad tycker du? Känns detta som ett intressant format?
Någon berättade att önsketimmen började nyss.
Så jag skulle vilja anmäla några önskemål; Hoppas det går bra.
Hjälp mig att förstå människor.
Hjälp människor att förstå mig
(eller mig att uttrycka mig begripligare,
om det är enklare. Annars gärna både-och)
Hjälp människor att förstå varandra bättre.
Jag hoppas det är tillräckligt för att få slut på alla krig.
Annars, hjälp oss att få slut på krigen också. Fortsätt läsa Önsketimmen
sätter inga gränser för mig, när jag vill berätta sanningen om livet
Över mig själv.
Må varje dag vara en segerdag!
Kan jag över huvudtaget förväntas tycka om alla?
Tror inte det.
Men sen kan det ju finnas personer som faktiskt är en del av mitt liv, vare sig jag gillar det eller ej.
Måste jag tycka om dem?
Tror inte det, heller. Fortsätt läsa Kan man älska utan att tycka om?
Dagen går mot natt.
Det börjar bli dags
att lösa dagens ekvation.
Vad har jag gjort?
Vad har missat?
Vad är klart?
Vad finns kvar?
Vad har jag lärt mig?
Vad har jag bestämt att lära mig nån annan gång?
Men summan stämmer inte,
Måste jämna ut debet och kredit.
Vad skall jag göra,
Jag vet ju att en skillnad mellan plus och minus
betalas med orolig sömn. Fortsätt läsa Summeringen som får ekvationen att gå ihop
fick Chico syn på en fågel och rusade.
Inte brydde han sig om halvstelnad betong
eller husses rungande eder (på Katalanska)
Där lämnade Chico sitt avtryck till historien,
Som arkeologer kommer att studera om hundra år!
Vi borde också vara lite mer som Chico: Fortsätt läsa Vem tänker på avtrycken? De bara blir till
Vem är jag?
Varför är jag här?
Vad är min uppgift?
Varför är jag rädd för … ? (fyll i det som saknas)
Varför kan jag inte… ?
Och så vidare.
En del svar kan vara förborgade i våra allra första levnadsår.
Jag börjar t.ex. inse att jag påverkats långt mer än jag själv hittills kunnat förstå, av några släktingar som dog när jag var mycket liten. Fortsätt läsa Livets pussel
Minns ni ”nicke-hundarna”?
De brukade säljas på bensinstationer och även på andra ställen:
En huvudlös hundkropp i plast, med en ögla i halsen, där hängde det lösa huvudet med motvikt på en krok.
De större modellerna stod på skrivbordet. När man inte hade något bättre för sig, så kunde man peta till huvudet, så att det började nicka eller vrida sig fram och tillbaka.
Det fanns mindre modeller, som man klistrade fast på instrumentbrädan i bilar med doftgran. Där svängde huvudet i otakt med bilens krängningar, så där behövde man inte peta till huvudet, om man inte ville, förstås.
Så här tänkte jag: Fortsätt läsa Hur får man tag i en nickehund?