Kan jag över huvudtaget förväntas tycka om alla?
Tror inte det.
Men sen kan det ju finnas personer som faktiskt är en del av mitt liv, vare sig jag gillar det eller ej.
Måste jag tycka om dem?
Tror inte det, heller.
Däremot kan jag ju älska dem
precis på samma sätt som jag älskar alla
och allt levande:
Jag accepterar dem,
precis som de är.
Jag är beredd att hjälpa dem, på olika sätt,
om jag känner att det är rätt.
Jag hoppas att de:
klarar sina utmaningar,
utvecklas,
får ha hälsan,
och gläds åt livet.
Jag behöver också se upp med att inte döma,
och dessutom se vad jag kan ha att lära av personen ifråga.
Jag behöver inte tycka om alla,
Men jag kan ändå älska dem.
PS! Detta är vart jag strävar. Jag är fortfarande på väg dit.