Kära Livet!
 
När sa jag senast, att jag älskar dig?
Var det hela två minuter sedan?
 
Nej!
 
Du vet ju, kära Liv, att
 
varje ögonblinkning är en hyllning till det vackra i livet;
 
varje mitt andetag är en hyllning till livets luft;
 
varje mitt hjärtslag är en bekräftalse av livet;
 
och att min kropp är en del av livet,
även om Jag och Livet är så mycket mer än bara min kropp.
 
 
 
Ibland ger du mig tyngre dagar,
ibland lättare dagar.
Men hela tiden ger du mig dagar,
som jag tacksamt tar emot och lever.
 
 
 
Och fortfarande fungerar vår överenskommelse:
Ju mer jag njuter av de små tingen,
Desto mer låter du mig få ta del av de stora.
 
 
 
 
 
——————
Först publicerad på www.poeter.se