Vem är jag?
Varför är jag här?
Vad är min uppgift?
Varför är jag rädd för … ? (fyll i det som saknas)
Varför kan jag inte… ?
Och så vidare.
En del svar kan vara förborgade i våra allra första levnadsår.
Jag börjar t.ex. inse att jag påverkats långt mer än jag själv hittills kunnat förstå, av några släktingar som dog när jag var mycket liten.
…
När jag var liten var det så enkelt med pussel. Pappa såg till att alla bitarna fanns på plats, och så hade man ju en bild på motivet på askens utsida.
…
I livets pussel saknas flera bitar, medan andra dubblerar varandra. Bitarnas passform är inte alltid den bästa.
Rätt som jag lever, så hittar jag en pusselbit. Med lite tur passar den in bland bitarna jag redan har.
Men hela bilden ser jag ännu inte. Undrar om jag till slut kommer att hitta den genom att få klart (större delen av) pusslet, eller om jag helt enkelt får svaret i någon dröm eller uppenbarelse i stället?
Vi får väl se…
Ursprunglig publicering (av svenska texten) var på LjusetKommer.se
En tanke kring ”Livets pussel”