Hur får man tag i en nickehund? – Jag kanske behöver en.

Minns ni ”nicke-hundarna”?
De brukade säljas på bensinstationer och även på andra ställen:

En huvudlös hundkropp i plast, med en ögla i halsen, där hängde det lösa huvudet med motvikt på en krok.

De större modellerna stod på skrivbordet. När man inte hade något bättre för sig, så kunde man peta till huvudet, så att det började nicka eller vrida sig fram och tillbaka.

Det fanns mindre modeller, som man klistrade fast på instrumentbrädan i bilar med doftgran. Där svängde huvudet i otakt med bilens krängningar, så där behövde man inte peta till huvudet, om man inte ville, förstås.

Så här tänkte jag:

Det finns så mycket information som jag egentligen inte behöver veta. Jag slår på TVn, där är det en rysk pratshow om en äldre kvinna som redlöst berusad tuttade eld på sitt hus.

Tidningarnas förstasidor kämpar med varandra om vem som kan bjuda på den hemskasta nyheten.

Tänk vad skönt om det fanns någon jag kunde fråga till råds. ”Behöver jag lyssna/läsa det här, eller inte?”. Och sedan försiktigt knuffa till nickehundhuvudet på sidan, så att hunden liksom skakar på huvudet. Då kan jag stänga av TV, kasta tidningen eller lägga på luren med gott samvete.

Men tills vidare får jag väl fortsätta att själv ta ansvar för vilken skit jag inte vill ta in. Det går ju det med.