Telefon: Var god dröj. Fortsättning följer

I dag är telefon och internet lika viktigt som alla andra kroppsdelar. Och det säger jag inte bara för att jag har arbetat med telekom i 20 år. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dessa verktyg för studier, arbete, nyheter och nöjen, och jag är säker på att du håller med.

Rättare sagt, jag kunde inte föreställa mig det, förrän operatören Telefonica gav oss en handfast “lektion” genom att lämna oss utan telefon och internet i flera veckor.

Jovisst, vänner varnade oss: Se upp! Med telekom i Spanien kan man lätt hamna i kluriga situationer, i synnerhet om man vänder sig direkt till Telefonica (som bedriver sin verksamhet under varumärket Movistar). I och för sig tvingas de flesta alternativa internetleverantörerna hyra linjen till lägenheten från samma Telefonica, men då slipper du åtminstone brottas själv med dem. I stort är dock de andra leverantörerna inte så där hemskt mycket bättre än Telefonica, men det är en annan historia.

I somras kände vi att det var dags att byta operatör, eftersom kontraktet med den dåvarande leverantören hade löpt en bra bit mer än det förmånliga första året, och det enda sättet att återigen få internet till ett vettigt pris var att än en gång byta bolag. Jag jämförde utbudet från olika operatörer och bestämde mig trots allt för Telefonica. Till skillnad från de andra, så erbjuder de nämligen internet med hög hastighet över glasfiber.

Och så nu i höstas kröntes äntligen vårt långvariga sökande efter ny lägenhet med framgång. Vi fann en bra lägenhet bara ett par kvarter från där vi tidigare bodde. Först av allt dubbelkollade vi att det i det nya huset skulle gå att få internet på samma sätt, via glasfiber. Portvakten visade oss till och med Telefonicas låda på bottenvåningen, där det nedifrån kom in en tjock glasfiberkabel från telefonstationen, och det till höger kom ut en tunn glasfiberkabel som fortsatte upp till en lägenhet ett par våningar upp. Den 19 oktober, direkt efter kontraktsskrivningen för lägenheten, gick vi för att beställa flytten av vårt telefonabonnemang till den nya adressen. Vi fick en påskriven blankett som bekräftade beställningen och ett löfte att linjen skulle flyttas någon gång de närmaste tre veckorna, när det passar Telefonica.

Två veckor senare, när vi var i färd med att flytta de sista lådorna, tittade vi in ännu en gång i Telefonicas butik, för att kolla när vår linje skulle flyttas. Det visade sig att det inte längre fanns någon begäran om flytt av linjen i deras system, trots att vi hade med oss den skriftliga bekräftelsen från den 19de. Antingen hade någon annulerat beställningen, eller så hade någon missat att föra över beställningen från ett system till ett annat. Då lade de upp en ny beställning och lovade än en gång att flytta numret inom tre veckor, när det passar Telefonica.

Flickan i butiken lovade att kolla om det på något sätt gick att snabba upp det hela. Nästa dag berättade hon att hon lyckats komma överens om att vi kunde säga upp det tidigare abonnemanget utan straffavgift och sedan ansöka om en ny linje på den nya adressen. Vitsen med detta är att Telefonica anstränger sig mer för nya kunder. De lovar anslutning inom 10 dagar, men klarar för det mesta av det inom en vecka. Vi följde hennes råd. Detta innebar förstås att vårt telefonnummer skulle ändras, men det gjorde inte så mycket. Det var betydligt viktigare att återupprätta kontakten med yttervärlden så snart som möjligt.

En vecka senare fick vi besök av en installatör. Så snart han insåg att det inte var helt enkelt att lägga ut en tunn optisk kabel från lådan på bottenvåningen till vår lägenhet fem våningar högre upp, så ringde han någonstans och övertygade Telefonica att annulera vår order! I stället blev vi uppringda av en försäljare som fräckt blåljög att vårt hus saknar optisk uppkoppling och troligen inte kommer att få nån än på ett bra tag. (Trots att vi alltså sett lådan med egna ögon.)

Vi erbjöds i stället en vanlig telefonlinje med ADSL i väntan på optisk kabel. Senare visade det sig att om vi tackat ja, så hade vi blivit bundna att betala för ADSL i minst 6 månader! Vårt skarpa avståndstagande från detta erbjudande är inte lämpat för tryck, men var så uttrycksfullt, entydigt och indignerat som våra kunskaper i spanska tillåter. Trots detta ringde Telefonica tillbaka samma kväll: “OK! Är vi överens om att ni vill ha ADSL?”

Låt mig sammanfatta läget. I dag har vi:

  • Numret på den tidigare adressen stängdes redan efter 10 dagar. Våra vänner tror inte sina öron, att det gick så fort! Det händer att nummer lever kvar i flera månader, och den tidigare abonnenten fortsätter få räkningar från Telefonica för samtal som nästa hyresgäst ringt.
  • En annan installatör hälsade på och förklarade att vårt hus inte är tillräckligt förberett än för att vår lägenhet skall kunna anslutas med optisk kabel. Han lovade att skicka en detaljerad rapport till Telefonica, så att de (när det passar dem) kan installera distributionskablar till varje våning.
  • Flickan i affären lyckades komma överens om att vi slipper den minimala kontraktstiden på ADSL, och några dagar senare fick vi ett nytt telefonnummer och ADSL installerat. Medan vi väntar på glasfiber, så har vi åtminstone någon sorts kontakt med världen, efter tre veckor med enbart dyr och instabil förbindelse över mobiltelefoni.
  • Vårt telefonnummer har ändrats. Några felringningar har vi haft. En snabb sökning på Google ger vid handen att numret tidigare tillhört en modellagentur. Vi håller tummarna att det var en riktig modellagentur, utan citationstecken.
  • Evelyn, flickan hos Telefonicas återförsäljare har hjälpt oss (och fortsätter hjälpa oss) mycket. Härmed lovar jag högtidligen att ge henne en ask bra choklad när vi förhoppningsvis får fullvärdig förbindelse med omvärlden igen.

PS! Cirka fyra gånger om året ser planeten Merkurius ut att röra sig baklänges. Det sägs att under sådana perioder kan vara problem med telekommunikationer, datorer, förståelse och transporter. Kära Telefonica, nu har Merkurius vänt och rör sig framåt igen, så denna ursäkt kan ni inte använda längre!

5 tankar kring ”Telefon: Var god dröj. Fortsättning följer

  1. Vilket horribelt agerande – håller tummarna för att Evelyn ska få sin chokladask rekordsnabbt 😉

  2. Тоби! Спасибо за рассказ!!! Смеялась от всей души :)У меня очень большой опыт “дружбы” с Телефоникой, все что ты написал – это абсолютная норма, и тебе на самом деле очень повезло что они пришли так быстро 🙂 Всем кто будет читать могу добавит – про работу местного оператора все правда,от первой до последней буквы. Оксана

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *