Sedan första mars har jag nogsamt burit mina martenitsar. Jo, en hängde jag faktiskt av mig när jag såg ett blommande körsbärsträd Men, trots allt väntar man i den bulgariska huvudstaden mera på att storken skall anlända. I förrgår bestämde jag mig för att undersöka, hur det stod till med dem.

Jag fick rådet att åka ut en bit längs Tsarigradski-vägen i riktning mot Plovdiv(Tsarigrad=Istanbul) och titta där.

Och, ser man på. Direkt vid utfarten ur stan har några storkar ordnat det för sig. I mittremsan på den stora vägen Sofia-Plovdiv-Istanbul finns det höga lyktstolpar på var sjuttionde meter. Där är det smidigt för storkarna att bygga ett stadigt rede. Och på natten, när staden tänder gatubelysningen, så innebär det också att storkarna får gratis centralvärme…

Men detta val av plats förvånar mig ändå. Lyktstolpen står trots allt mitt i landets viktigaste trafikled. Därunder rusar expressbussar till Plovdiv, runga lastbilar med varor från Turkiet som skall vidare till Sofia och resten av Europa. Oljud. Damm. Tutor. Dygnet runt! Och inte blir det mörkt på natten heller, för då tänds ju belysningen…

Min teori är att detta är tyska storkar.

I Sverige växte jag upp i byn Järna, 15 km från Södertälje. Om man åker gamla riksettan som snirklar sig fram i närheten av E4, så kan man efter cirka två tredjedelar av vägen komma ut på en naturlig klippavsats rakt ovanför motorvägen. Alltsomoftast kunde vi se semestrande tyskar som placerade tält eller husvagn där för natten, eller så vek de upp sitt campingbord och drack kaffe, uppsluppet studerande den intensiva trafiken nedanför. Jag tror nog aldrig jag såg andra än tyskar koppla av på den platsen.

Jag minns också när vi bilade genom Europa. Just i Tyskland kunde man få se hur fäder stod på broar över autobahn och högljutt berättade något för sina barn, samtidigt som de pekade mot olika bilar som for förbi. (I barndomen hände det att jag och några kompisar också stod på broar över vägar. Men det var något helt annat: Vi tävlade om vem som lyckades spotta på någon bil som svischade förbi.)

Å andra sidan, på ett sånt ställe kanske en stork kan få vara i fred från folk? Det är förenat med livsfara bara att ta sig fram till stolpen. Och här befinner sig ju storken strategiskt placerad sisådär 15 meter ovanför den hjulburna stressen. Stan är dessutom snäll, den river inte dessa stora fåglars sommarbostäder, trots avsaknad av bygglov. (Tack vare detta visste jag också, var jag skulle söka. Jag hade ju sett fågelbona tidigare. 🙂 )